Stickmyggor

Inom gruppen myggor (Nematocera) finns många olika familjer, exempelvis stickmyggor (Culicidae), harkrankar (Tipulidae), fjädermygg (Chironomidae), svidknott (Ceratopogonidae) och knott (Simuliidae). De flesta myggfamiljerna suger inte blod, men i vardagligt tal när man pratar om ”myggor” är det ofta just stickmyggor man menar även om några andra myggfamiljer också suger blod, exempelvis knott och svidknott.

I Sverige finns 50 arter av stickmyggor beskrivna och honor av samtliga dessa arter suger blod från ryggradsdjur. En art tar främst blod från grodor, fem arter tar främst blod från fåglar och de återstående 44 arterna tar främst blod från däggdjur, inklusive människor. Stickmygghonorna behöver blod för att producera ägg. En del arter lägger sina ägg direkt på vattenytan medan andra lägger sina ägg på marken. Alla stickmygglarver behöver vatten och genomgår fyra larvstadier och ett puppstadium innan de blir vuxna flygande stickmyggor. Sockerlösning i form av nektar är flygbränsle för både honor och hanar (se bild) och det är bara honorna som suger blod.

De svenska stickmyggarterna kan indelas i 10 ekologiska grupper efter var de lägger sina ägg (på vatten eller på marken), hur de övervintrar (ägg, larv eller vuxen stickmygga), vilka djur de främst suger blod från och hur många generationer de har under en sommar. Två ekologiska grupper som ofta nämns är översvämningsmyggor (9 arter) och skogsmyggor (20 arter). De skiljer sig i antal generationer per år och skillnaden har stor betydelse. Översvämningsmyggor kan ha flera generationer medan skogsmyggor bara har en generation per säsong.

Översvämningsmyggor, främst Aedes sticticus, är målarter för bekämpningsinsatserna i Nedre Dalälvens översvämningsområden. Dessa stickmyggor lägger ägg på fuktig mark och äggen överlever i många år vilket över tiden innebär att det skapas en äggbank. Det krävs översvämning och vattentemperatur på cirka 8–10^oC för att äggen skall kläckas till larver, men inte alla ägg kläcks vid samma översvämning. Larverna äter närmast kontinuerligt dygnet runt, utvecklas snabbt och beroende på temperatur så lämnar de vattenytan som flygande honor och hanar inom cirka 10–14 dagar. Honor av Aedes sticticus suger normalt inte blod förrän de parat sig, vilket också är beroende av väderlek, så det kan dröja ytterligare någon dag till en vecka innan de blodsökande honorna ställer till det för boende och besökare i området. Flera generationer översvämningsmyggor kan utvecklas under en sommar och orsaka enormt stora och omfattande stickmyggproblem över lång tid. Dessa aggressiva stickmyggor skyr inte sol, är aktiva mitt på dagen och de kan flyga i stora mängder upp till 10 km eller mer för att hitta sitt blodmål.

Vid Nedre Dalälven förekommer, förutom den vanligaste arten Aedes sticticus, också sex andra översvämningsmyggarter: Aedes vexans, Aedes cinereus, Aedes rossicus, Aedes caspius,Aedes dorsalis och Aedes nigrinus.

Skogsmyggorna lägger också sina ägg på marken och bygger upp en äggbank. Deras ägg kräver infrysning vilket hindrar dem från att kläckas samma år de läggs. De har bara en generation per år. Skogsmyggornas ägg kläcks under våren och efter cirka 2 månader lämnar de vuxna stickmyggorna vattensamlingarna. Skogsmyggorna håller sig i närheten av larvmiljöerna, är mest aktiva under kvällar och upplevs som mindre aggressiva än översvämningsmyggor. Även dessa stickmyggor uppfattas som påfrestande när de förekommer i riktigt stora mängder, men de är inte ett sådant problem att de behöver bekämpas vid Nedre Dalälven. De vanligaste arterna är Aedes communis, Aedes punctor, Aedes intrudens, Aedes cantans och Aedes annulipes.